Välkommen hem till mig

Ja fy fan, började redan på vägen till Emmaboda, kände obehag i kroppen och jag bad genast Z om lite whiskey för det tar kål på allt. Det var lite sent dock, i bilen in till matchen drog det igång, tackar för bajspåsarna man hade i fickan. Fyllde en direkt och vi stannade så att jag fick återhämta mig lite.

Hann se sådär en 15-16 minuter av matchen innan det började mullra igen, fy fabian, de där trapporna på Fredriksskans är inte att leka med, fick blodsockerfall och fick be vakterna om hjälp, det skötte de galant och så tvingades jag äta socker. Fy fan så sött och vad illa jag mådde. En sjukvårdare kom och tog blodsockret, hade hunnit höjts avsevärt. Är man inte diabetiker vet man inte riktigt om hur äckligt det är i munnen när man får socker i sig, hua.

Lagom till halvtid så satte kräkandet igång igen, det var nog både en och annan som trodde jag var fyllesjuk. Släpade mig till bilen (tog ett bra tag) och inväntade Z&V. Satt med värmen uppdragen, feberfrossig och klarade mig hela vägen hem. La mig med kläder och allt ihop på och bad om en hink. Ngn gång vaknade jag, tog av mig jackan, frös som fan, la mig påklädd under filten. Vid midnatt vaknade jag till liv igen, störtvarm och febrig, lyckades släpa mig till badrummet, ta en tablett och hämta vatten. Sov sedan stötvis fram till 7 då jag vaknade till liv, öm och mörbultad i kroppen av alla äventyr.

Tåget hem en mardröm, inget kräkande men väl frossa som inte gick över förens i Skåne, H hämtade mig på stationen, hon hade åkte på samma skit som mig, verkar segare och medan jag iaf stapplar omkring här hemma ligger hon i soffan och glor på tv.

Hur det började, jo antagligen var det en kille på dopet som smittade oss, han var helt kass i söndags och hade haft en svår natt, tackar för den F.

Var iaf riktigt kul att träffa vänner man inte sett på jättelänge och få se hur J&Å bodde var kanon. Nu dröjer det inte länge till nästa gång, det är bröllop för en annan kompis framöver och då ses alla igen

Dags att kolla om man klarar av att äta, utan energi lär jag inte göra många knop imorgon heller

/Stefan